Piracy is Liberation inspiration/provocation blog

Ett historiskt dygn
November 1, 2015
Detta dygn är historiskt. Eller kanske veckan som kommer, beroende på hur utdraget det blir.

Vi har vuxit upp med Katitzi och hört om saker som Sverige gjorde Förr. Berättelser om orättvisor mot ett folk utan nation. Från en tid då Sverige och dess myndigheter gjorde saker som att jaga bort romer från deras hem, då man steriliserade romer för att de inte skulle föra vidare sina “asociala” gener. Även efter andra världskriget, då man egentligen inte längre kunde skylla på att man “inte visste bättre”. Ändå var det mycket av den gamla tidens sätt att hantera samhällets utstötta som levde kvar. Sverige var Socialdemokratiskt, vilket väl antagligen betydde att man kunde ha gott samvete när man gjorde sådana saker, för det handlade om att bygga upp Välfärdsstaten. Det Svenska Folkhemmet.

Kanske såg man det som att man bekämpade fattigdomen genom att ta bort de fattiga så resten av oss slapp se dem? Ungefär som att våra beslutsfattande representanter för Malmö stad nu säger sig skydda de boende i Sorgenfrilägret från den giftiga marken de bor på, från den ohygieniska situationen som har byggts upp i brist på ordentliga sanitetsanläggningar. Återigen genom att köra bort dem därifrån och låta dem själva hitta ett alternativ. Kommunen har gjort sin plikt, nu är det upp till romerna att hitta nya lösningar på egen hand. Sålänge de håller sig borta från parkerna, för där ska vara rent och fint. Det är därför polisen ser till att väcka de som ändå vågar sig på att sova där. Varje natt. Och på gatorna kan man ju inte sova. Inte i Sverige 2015 där det inte finns någon riktig fattigdom.

De som har bott i lägret vill väl inte heller bo på giftig mark, men vad har de för alternativ?

Det här är knappast människor som kommer hit för att sno åt sig av vårt välfärdssystem, för det har de inte tillgång till. Välfärdssystemet ska ju dessutom vara till för just de som inte har några andra resurser. Vi betalar skatt för att samhälleligt dela på resurserna och hjälpa dem som har det sämst, men här gäller inte det för nu är det inte svenska medborgare det handlar om. Många kommer från ett område som drabbats av översvämning. Många kommer för att dra ihop pengar till vårdräkningar för sjuka barn eller matpengar till sina familjer. Gärna genom att lönejobba, men det är inte så lätt att få jobb när man inte kan språket och inte har tillgång till hela, rena, fina kläder att ha på sig på en arbetsintervju som man hursomhelst inte ens blir kallad till. Så de flesta, de som inte kan få tag i ett jobb med lön, får sätta sig på marken med en mugg och hoppas på medborgarnas godhet och generositet i ett allt kallare Sverige.

Och nu återupprepas historien. SDs framgångar har med saken att göra, men man kan inte bara skylla på dem. De har inte majoritet, så ansvaret ligger på de starkare partierna som inte ser det som att de kör bort smutsiga invandrare utan ihärdigt motiverar agerandet med sin egen godhet, sina goda intentioner. Även om de intentionerna inte sträcker sig längre än till “Vi måste upprätthålla lag och ordning, det finns faktiskt regelverk att rätta sig efter”, vilket egentligen inte har någonting med varken godhet eller medmänsklighet att göra. För den som tar lagar som garant för att ett beteende är rätt och riktigt och moraliskt försvarbart glömmer att nazisterna som genomförde Förintelsen inte alls bröt mot lagen utan snarare upprätthöll den.

Och där kom kopplingen till nazismen in i bilden. Det var väl bara en tidsfråga och det har faktiskt inte med saken att göra och det går inte att jämföra detta med Förintelsen. Nej, kanske går det inte att jämföra, men parallellerna finns där, klart och tydligt. För nazismen handlade också om att städa samhället, om att rensa bort de som inte var önskade, dölja det man inte ville se. Och romerna som dog i koncentrationslägren var en del av de miljoner som osynliggjorts i efterhand. Judarna fick ta största smällen, men det är ingen ursäkt för att glömma alla de andra. Precis som romerna försvunnit ur den statistiken då ska de nu försvinna ur “vår” stad. För det vi inte ser har vi inte ont av.

Förintelsen började inte med koncentrationsläger, det var något som byggdes upp till steg för steg. Steg i vilkas spår vi verkar följa ännu en gång.

Utvecklingen och vräkningen är ivrigt påhejade av de medborgargarden som tidigare slagit sönder romernas tält och kroppar med basebollträn, som bränt tiggarläger och asylboenden och som inte vill kalla sig rasister, för det är ju inget man vill bli kallad. I samma facebookkommentar går det nu att säga “jag är inte rasist” och “ut med packet” utan att blinka. När jag skriver detta står de utanför lägret. Kanske inte just samma personer, men personer som är del av samma mentalitet, samma samhällsutveckling. De väntar på att få heja på polisen när de ska riva vad som i flera månader varit folks bostäder. Polisen som pratat med de företag som har lokaler i närheten och kommit överens om att de ska ge sina anställda ledigt imorgon när rivningen ska ske. Antagligen främst för att de inte vill ha någon insyn från “vanliga” människor. Det räcker de vänsteraktivister som är på plats för att med sina kroppar försvara lägret. För dem är det ok att slå med batong eller rida över med hästar och dem är det ändå ingen som lyssnar på om hur jobbigt det var. För att inte tala om romerna själva som helt enkelt får skylla sig själva. De har ju faktiskt haft sin chans att lämna platsen.

Så detta dygn är historiskt, för det visar att vi fortfarande lever i gårdagens samhälle. Där mätta, rena, varma människor med fast inkomst kan bestämma var hungriga, kalla och fattiga människor INTE får bo, istället för att hjälpa dem hitta en ny plats.

Ett historiskt dygn som knappast kommer att bli ihågkommet som något annat än en del i det som ledde fram till en ny mörk tidsålder. En händelse vid sidan av lasermän, brandattentat, skolmord och våldsamma tvångsdeportationer. En händelse som legitimerar fascisters och rasisters handlingar och retorik, oavsett om de kallar sig för just fascister eller rasister eller bara vanliga Svenssons. Indignerade över att behöva utsättas för att se att världen inte endast består av välmående svenskar utan också av folk som behöver hjälp och stöd. Stöd som inte tar formen av en vräkning från det enda hem de lyckats hitta och bygga i det här landet.

Piracy is Liberation inspiration/provocation blog

Ett steg närmare kulturell kollaps…
December 17, 2008
Ang pågående fildelningsdebatt i HD…

Precis som videon när den kom på 70-talet förstörde filmbranschen, precis som kassetten när den kom förstörde musikbranschen, så kommer nu fildelningen att förstöra all kulturproduktion. Det enda som kommer att finnas kvar är kultur som produceras för producentens egen skaparglädjes skull. Vad händer med den kommersiella kulturen om vinstintresset tas bort ur beräkningen? Tänk på allt fint som skulle försvinna.

Originaliteten kommer vi också att gå miste om när alla har fri tillgång till vad andra har gjort. Och tänk på allt skräp som kommer att flöda på fildelningsnätverken. Material som inte har prövats genom att behöva godkännas av de stora produktionsbolagen för att se om det är kommersiellt gångbart. Vanliga konsumenter, gratiskonsumenter dessutom, kommer att få avgöra på egen hand vad som är bra och dåligt. Vågar vi verkligen lita på deras omdöme?

Vågar vi dessutom lita på att behovet av kultur fortfarande är så stort att någon kommer att vara beredd att se till att dess kreatörer fortfarande har en försörjning? Vågar vi lita på att företag och/eller stat kan se sig ha ett tillräckligt intresse i att kultur fortsätter produceras?

Vi kan bara hoppas…

C'est Bon Artalogue 1: aceton (ch3coch3) 2003

Introduction:
konst under skalet

»aceton (ch3coch3)« berättar om när världen gick under. Det utställningen visar är bilderna från en värld utan återvändo. Det betyder inte nödvändigtvis att vi inte tror att det finns något hopp. Det betyder inte heller att vi ser undergången som någonting positivt. Eller tvärtom. Det är inte vår uppgift att berätta vad vår konst betyder. Vi har gjort bilderna, vi har satt dem i sekvens och sedan är det publikens uppgift att bestämma vad allt betyder. Det vi vill är att tränga in under skalet.

En av våra besökare på utställningen ville ha någonting lite mer positivt. Han var lärare och besökte utställningen med sin komvuxklass som bestod nästan helt och hållet av invandrare. Personer med olika bakgrund som av olika anledningar sett sig tvungna att lämna sina hem och flytta till Sverige. Han tänkte att det kanske inte var så bra om mörkret i vår utställning rörde upp gamla känslor hos dem. Det kunde bli jobbigt. Inte förrän i efterhand insåg jag att det han egentligen sa var att hans elever behövde skyddas från allt som kunde uppröra. Att det inte vore nyttigt att påminnas om någonting annat än det som är tryggt och säkert, menlöst och känslokallt.

Det är inte vad c’est bon går ut på. Hade vi varit ute efter det trygga och säkra hade vi inte gjort de serier vi gör. Vi vill uppröra. Vi vill väcka känslor, för vad är livet värt om man går genom det utan att känna? Vi är inte ute efter att vara kontroversiella för sakens skull, men vi drar oss inte för det om det är vad som krävs för att säga det vi vill. Vi är glada om någon blev påmind om någonting jobbigt när de såg våra bilder, för det betyder att vi har berört, det betyder att vi har någonting relevant att säga och det är vad konst går ut på.

Vi är inte nöjda förrän vi har kommit under ditt skal.

Mattias Elftorp Malmö den 16 juli 2003